Conte: Ikotofetsy, Imahaka et le Tenrec

Publié le par Alain GYRE

Ikotofetsy sy Imahaka ary ny Tandra

 

Fahiny elabe, hono, nahasandry tandra iray velona tany an-ala Ikotofetsy sy Imahaka.

Nataon'izy roalahy tao anaty harona kely ilay biby, dia nentin'izy ireo nankany amin'ny tanàna lehibe iray izay nisy tsena. Nony tonga tao afovoan'ny olona maro izy ireo, dia nanao antso avo Ikotofetsy:

— « Jereo ity, ry vahoaka! Manana biby masina sy mahagaga izahay ato anaty harona! Mahay maminany ny ho avy izy ary mahay miteny moramora amin'izay manana fo madio! »

Gaga ny olona ka nanatona. Hoy ny lehilahy iray manankarena:

— « Mba hividianako io biby io raha marina ny teninao. Ampandreneso ahy ny feony! »

Namaly Imahaka:

— « Sarobidy ny teniny, tompoko, ka mila mandoa vola kely aloha vao afaka mametraka ny sofina eo akaikin'ny harona. »

Nandoa vola ilay mpanankarena. Naroson'Ikotofetsy ny harona, nefa nitsatoka tamin'ny rantsan-tanan'ilay mpanankarena ny tsilon'ilay tandra, ka nikiakiaka izy hoe:

— « Araka! Araka! » (izany hoe: mikitikitika na mizaka amin'ny teny tranainy).

Avy hatrany dia nihomehy Ikotofetsy sady niteny tamin'ny vahoaka hoe:

— « Re zareo izany! Nilaza ny marina ilay biby masina! Nilaza izy fa "Araka" ny fomban'ity lehilahy ity no hahazoany harena any aoriana! »

Ny olona rehetra kosa, noho ny fahagagana, dia nifandanja nandoa vola mba hihaino an'ilay tandra. Samy voatsindron'ny tsilony avokoa izy ireo ka nikiakiaka, nefa nianaran'Ikotofetsy sy Imahaka hivadika ho teny faminaniana tsara foana izany. Lasa nitondra vola be izy roalahy, ary navelany teo ilay harona sy ilay tandra.

 

Angano, angano, arira, arira, izaho mpitantara fotsiny ihany, niala teo aho dia lasa nandeha.

 

Ikotofetsy, Imahaka et le Tenrec

 

Il y a fort longtemps, dit-on, Ikotofetsy et Imahaka capturèrent un tenrec vivant dans la forêt.

Les deux compères placèrent l'animal dans un petit panier tressé et l'emportèrent vers un grand village un jour de marché. Arrivés au milieu de la foule, Ikotofetsy s'écria à haute voix :

— « Regardez, braves gens ! Nous possédons un animal sacré et merveilleux dans ce panier ! Il est capable de prédire l'avenir et de chuchoter des secrets à quiconque a le cœur pur ! »

Les villageois, intrigués, s'approchèrent en masse. Un homme riche du village dit alors :

— « Je suis prêt à vous acheter cet animal si ce que tu dis est vrai. Fais-moi entendre sa voix ! »

Imahaka répondit aussitôt :

— « Ses paroles sont précieuses, monsieur. Il vous faut d'abord verser une petite pièce avant de pouvoir approcher votre oreille du panier. »

L'homme riche paya la somme. Ikotofetsy approcha le panier, mais les piquants du tenrec effleurèrent brusquement les doigts de l'homme, qui s'écria de surprise :

— « Araka ! Araka ! » (ce qui signifie : « Ça pique ! » ou « C'est piquant ! »).

Immédiatement, Ikotofetsy sourit et dit à la foule :

— « Vous avez entendu ! L'animal sacré a parlé ! Il vient de dire "Araka" (Conformément), prédisant que c'est conformément à tes efforts que ta richesse grandira encore ! »

Impressionnés par cette interprétation, tous les villageois se bousculèrent pour payer et approcher le panier. Évidemment, chacun se faisait piquer et poussait un cri, que les deux fripons s'empressaient de transformer en de magnifiques prédictions positives. Les deux compères repartirent les poches pleines d'or, en abandonnant le panier et le tenrec aux villageois crédules.

 

Conte, conte, légende, légende, je ne suis que le narrateur, je suis parti de là et j'ai continué ma route.

Publicité
Pour être informé des derniers articles, inscrivez vous :
Commenter cet article