Conte: L'Origine de la Noix de Coco

Publié le par Alain GYRE

Ny Niandohan'ny Voanio

 

Fony fahatany, tany amin'ny faritra amoron-tsiraka mafana iray any avaratry ny nosy, nisy zatovo roa nifankatia fatratra: i Soavelo, tovovavy tsara tarehy indrindra tao an-tanàna, sy i Rivo, mpanjono mahantra nefa herilahy sady tsara fanahy.

Indrisy anefa fa tsy nankasitrahan'ny rain'i Soavelo, izay lehiben'ny tanàna sady nanan-karena, izany fitiavana izany. Tian'ny rainy halaim-bady amin'ny lehilahy mpanankarena sy be voninahitra ny zanany vavy. Noho izany, norarany mafy i Soavelo tsy hihaona amin'i Rivo intsony, ary naletiny am-ponja tao an-trano izy.

 

Tsy nahatanty ny fisarahana anefa ireto mpifankatia. Indray alina, tamin'ny alalan'ny teti-dratsy sy ny fanampian'ny namana, dia tafatsoaka i Soavelo. Nifanena tany amoron-dranomasina izy roalahy ary nanapa-kevitra handositra amin'ny lakana mba hitady tany vaovao hahafahany miaina ny fitiavany.

Nony fantatry ny rain'i Soavelo anefa ny fandosiran'izy ireo, dia naniraka ny mpanaraka azy izy mba hanenjika sy hamono an'i Rivo. Tratry ny tafio-drivotra mahery vaika koa izy roalahy teny an-dranomasina. Rendrika ilay lakana kely. Nahatratra ny moron-drano ihany i Soavelo, saingy i Rivo kosa dia natelin'ny onjan-dranomasina ary maty an-drano.

Tra-pahoriana sy kivy tanteraka i Soavelo. Naletiny teo amin'ny fasika amoron-dranomasina, teo amin'ny toerana izay nianjeran'ny vatan'i Rivo tsy nisy aina, ny lohan'ilay malalany (na tamin'ny dika sasany: naleviny teo ny vatany manontolo, ary nitomany teo amboniny andro aman'alina izy mandra-pahafatiny noho ny alahelo).

 

Volana vitsivitsy taty aoriana, nisy zava-maniry hafahafa nitsiry teo amin'ny toerana nandevenana an'i Rivo. Tsy nisy nahafantatra io zava-maniry io ny olona tao an-tanàna. Nitombo haingana izy io ka nanjary hazo lava dia lava, mahitsy ary tsy misy rantsany, toy ny mijery ny lanitra sy ny ranomasina.

Teo amin'ny tendron'ity hazo ity dia nisy ravina lehibe lava toy ny volom-borona, ary nisy voany boribory lehibe naniry teo ambany raviny.

Rehefa masaka ilay voany ka nianjera, dia gaga ny olona nahita ny bikany:

Raha voahitsy ilay voany (ny voaniho), dia misy lavaka telo kely eo amboniny izay mitovy tanteraka amin'ny maso roa sy vava iray nihomehy. Ny endrik'i Rivo mbola mijery an'i Soavelo io miseho io.

Raha vakina ilay izy, dia misy rano mamy sy madio ao anatiny, izay nambaran'ny olona fa ny "ranomasom-pitiavana" sy ny hamamin'ny fitiavan'izy roalahy.

Ny nofony fotsy kosa dia sady mahavelona no mamy, toy ny firaiketam-pon'izy ireo.

 

Nantsoin'ny Malagasy hoe "Voanio" io voankazo io (avy amin'ny teny hoe "Voan'ny io" na "Voan'ny olona" ho fahatsiarovana ny lohan'i Rivo).

 

Traduction

 

L'Origine de la Noix de Coco

 

Autrefois, dans une région côtière et chaude du nord de l'île, deux jeunes gens s'aimaient d'un amour passionné : Soavelo, la plus belle jeune fille du village, et Rivo, un pauvre pêcheur au cœur noble et courageux.

 

Hélas, cet amour était d'un très mauvais œil pour le père de Soavelo, qui était le chef du village et un homme fortuné. Il destinait sa fille à un riche et puissant prétendant. C'est pourquoi il interdit formellement à Soavelo de revoir Rivo et l'enferma dans la case familiale.

 

Ne pouvant supporter la séparation, les deux amants décidèrent de braver l'interdit. Une nuit, grâce à la complicité d'amis, Soavelo réussit à s'échapper. Elle retrouva Rivo sur la plage et ils décidèrent de s'enfuir à bord d'une pirogue pour chercher une terre lointaine où vivre leur amour en liberté.

Mais lorsque le père de Soavelo apprit leur fuite, il lança ses guerriers à leur poursuite. Pour couronner le tout, une tempête d'une rare violence éclata en mer. La frêle embarcation chavira. Soavelo réussit à regagner le rivage, mais Rivo fut emporté par les vagues et se noya.

Inconsolable et brisée par le chagrin, Soavelo veilla le corps inanimé de son amant rejeté par la mer. Elle l'enterra amoureusement dans le sable fin de la plage et pleura sur sa tombe jour et nuit, jusqu'à mourir elle aussi de tristesse.

 

Quelques mois plus tard, une plante étrange et inconnue commença à germer à l'endroit exact où reposaient les amants. Les villageois observèrent sa croissance avec stupeur. La plante grandit rapidement pour devenir un arbre immense, au tronc svelte et parfaitement droit, s'élançant vers le ciel comme pour contempler l'immensité de l'océan.

Au sommet de cet arbre se déployèrent de grandes palmes semblables à des plumes, et des fruits ronds et lourds commencèrent à pousser à leur base.

Lorsque les premiers fruits tombèrent et furent ramassés, les villageois firent une découverte extraordinaire :

Une fois débarrassée de sa coque fibreuse, la noix révélait trois orifices sombres rappelant distinctement deux yeux et une bouche. C'était le visage de Rivo, figé dans un éternel regard d'amour vers sa bien-aimée.

En perçant la noix, il en coulait une eau douce et limpide, semblable aux larmes de tendresse versées par les amants.

La chair blanche à l'intérieur était riche, nourrissante et douce, à l'image de leur union spirituelle.

 

Les Malgaches nommèrent ce fruit "Voanio" (littéralement "le fruit de l'homme", contracté à partir de "Voan'olona" ou "Voan'izy io", en mémoire de la tête de Rivo).

Publicité

Publié dans Contes, Noix de coco

Pour être informé des derniers articles, inscrivez vous :
Commenter cet article